”Jag behöver inte vara medlem – jag får ju alla fördelar ändå”

5.5.2023

Har du någonsin stött på kollegor som tycker det är onödigt och dyrt att bli medlem i facket? Det har jag. När allting fungerar så är det väldigt lätt att rycka på axlarna. Pengarna kommer in, den årliga lönejusteringen gör att alla åtminstone får något mer i fickan än året innan.

Men vad händer när avtalsförhandlingarna står stilla? Ingens lön justeras och löneökningar uteblir. Vad händer om arbetsgivaren börjar ta bort tillägg och förmåner eller vill försvaga anställningsvillkoren? Vi befinner oss i ett avtalslöst läge och man kan påstå att allt inom lagens gränser kan vara tillåtet. Det är förstås ett worst case scenario som jag beskriver.

På Åland Post har vi i skrivande stund stått utan kollektivavtal i 3 månader. Till skillnad från resten av branschen har vi ett lokalt avtal som den lokala fackföreningen ska förhandla fram tillsammans med arbetsgivaren.

Det finns självklara fördelar med att ha ett lokalt kollektivavtal – det kan anpassas efter företaget och det kan förenklas till en så basal nivå som nu är möjligt när man talar om kollektivavtal. Avtalet är från grunden skrivet på vårt modersmål och vi minskar risken för märkliga översättningar som kan bli feltolkade. Som det så fint uttrycks – vi har rätten att vara med och påverka på lokal nivå.

Men det finns också nackdelar. Vad händer om den lokala fackföreningen inte har tillräckligt med aktiva och engagerade medlemmar eller kapacitet, erfarenhet och resurser för att uppnå en jämlik förhandlingsposition? Vad händer om arbetsgivaren är ovillig att förhandla? Vad händer om fackföreningen känner att den talar för döva öron?

Jag har inte några svar på alla de frågor jag ställer – men en sak vet jag åtminstone, och det är att jag inte vill ha en enda fråga om rättigheter eller löneökningar från någon av de som säger ”Jag behöver inte vara medlem – jag får ju alla fördelar ändå”.

Tack för att du är medlem!

Sarah Wigell
Ordförande PAU Åland r.f.

"Minun ei tarvitse olla jäsen - saanhan joka tapauksessa kaikki edut"

Oletko koskaan törmännyt kollegoihin, joiden mielestä liiton jäsenyys on tarpeetonta ja kallista? Minä olen. Kun kaikki toimii, on helppo kohauttaa olkapäitään. Palkat maksetaan ja palkankorotuksilla jokainen saa ainakin jonkin verran enemmän taskuun kuin vuosi sitten.

Mutta mitä tapahtuu, kun sopimusneuvottelut ovat jumissa? Kenenkään palkkaa ei tarkisteta eikä palkankorotuksia tule. Mitä tapahtuu, jos työnantaja alkaa poistaa etuja tai haluaa heikentää työehtoja? Olemme sopimuksettomassa tilassa ja voidaan väittää, että kaikki lain rajoissa voidaan sallia. Se on tietysti pahin skenaario.

Kun kirjoitan tätä tekstiä, Ahvenanmaan posti on ollut ilman työehtosopimusta jo kolme kuukautta. Toisin kuin muulla, meillä on paikallinen sopimus, jonka ammattiosastomme neuvottelee työnantajan kanssa.

Paikallisessa työehtosopimuksessa on etunsa – sitä voidaan soveltaa yritykseen paremmin ja yksinkertaistaa niin perustasolle kuin työehtosopimusten kohdalla on mahdollista. Sopimus on kirjoitettu omalla äidinkielellämme ja samalla vähennämme riskiä käännöksistä, jotka voidaan tulkita väärin. Hienommin ilmaistuna – meillä on oikeus olla mukana ja vaikuttaa paikallisella tasolla.

Mutta on tässä myös haittapuolensa. Entä jos paikallisella osastolla ei ole tarpeeksi aktiivisia ja sitoutuneita jäseniä tai kykyä, kokemusta ja resursseja tasavertaisen neuvotteluaseman saavuttamiseksi? Mitä tapahtuu, jos työnantaja ei halua neuvotella? Tai mitä tapahtuu, jos ammattiosasto kokee, että sen esitykset menevät kuin kuuroille korville?

Minulla ei ole vastauksia kaikkiin esittämiini kysymyksiin - mutta tiedän ainakin yhden asian, nimittäin sen, että en halua yhtään kysymystä oikeuksista tai palkankorotuksista keneltäkään, joka sanoo ”Minun ei tarvitse olla jäsen – saan joka tapauksessa kaikki edut”.

Kiitos jäsenyydestäsi!

Sarah Wigell
Puheenjohtaja
PAUn Ahvenanmaan osasto